3 maj 2010 | skrivet av praktikantkurs10

I en snårig betongdjungel vid Green Point Stadium

Vart vid Waterfront i Kapstaden och sett hamnen. I hamn låg en enorm lyxyacht, den var minst 60 m lång. Helt sjukt och ohållbart hur människor gör av med sina pengar. En enorm farkost som bara slukar energi och skräpar ner miljön. Not envirormental justice direkt som demonstranterna ropat på Tjerrnobyldagen i förra veckan. Precis innan Greenpoint stadium så kunde man se en fantastisk vacker vy över ett öppet blått hav. Jag, Helena, Aysan och Ola stannade upp vid gångvägen av cement och njöt av utsikten.

Det som avgränsar gångvägen och havet är enorma betong block formade som jättekrokar utan hub. Jag bestämmer mig för att hoppa över metallräcket som skiljer betongblocken och gångvägen för att jag självklart måste se vad som finns där. Tänker att det finns en historisk förklaring och att det är ett slags konstverk. Precis innan jag ska hoppa kommer en främmande man fram som heter Jacob och säger att det finns en grotta under. Jag blir ännu mer nyfiken och hoppar över. Bakom en av dessa krokar ser jag två killar i min ålder sova och njuta av solen. Dem kunde jag inte se från gångvägen.

Dem är perfekt skymda av andra krokar och det känns redan som att jag gått in i en annan värld. Jag ser kläder utspridda på betongblocken, precis som i ett stökigt vardagsrum. Det verkar som dem vart där ett tag. Vi klättrar ner för betongblocks djungeln. Blocken ligger huller om buller på varandra och skapar osymettriska tunnlar som man kan gå i om man böjer sig. Väl tre meter där ner stannar Jacob som tydligen bor där och berättar om sin grotta. Dem är hemlösa och har inga arbeten. Jag får inte se hans grotta eftersom han inte har städat för han vill ju självklart visa sin bostad ren som vilken annan människa.

Han pekar längre bort och jag ser ett huvud sticka fram i betongdjungeln. Det är hans grannes. Jag klättrar igenom en snårig betondjungel och får se grannens rum. Ett naket rum med betongblock som väggar och papperskartonger till parkett som han har som underlag och sover på. Jag ser en snabbmatsskräplåda och lite annat skräp bland betongblocken som bildar en lite koja där han får vara för sig själv och kan sova. Helt sjukt tänker jag. Ovanför mig, fyra meter upp går turister och tänker wow, vilken utsikt, vilket fint glittrande hav. Det dem inte vet är att det bor en massa hemlösa under dem.

Jag går upp, mina kamrater är säkert oroliga för mig tänker jag, jag tackar dem för att dem visat sitt hem för mig och delat med sig. Väl där uppe så ser jag det vackra Green Point Stadium som ligger 900 m ifrån betongblocken. En fotbolls Arena i världsklass. Helt galet att se kontrasterna.

På väg till Green Point Stadium frågar jag Ola om Kapstaden är världens vackraste stad. Han skrattade och sa att det finns vackra delar i staden men att säga att det är världens vackraste stad när så många lever under svåra förhållanden och där ”demokratin” tycks göra deras vardag svår får mig att tänka till. Vad är det jag har gått och sagt dem senaste dagarna, Kapstaden, världens vackraste stad? För vem? För vilka då? Det är ju rena skämtet om man ser Kapstaden som helhet och inte bara dem fina ställena som turisterna får se. Det är kanske en av världens vackraste städer för dem som har, punkt!

 

Jah bless, Jah guides…

 

/Comrade Aram Barazanda
The Surplus People Project
Observatory, Cape Town, South Africa
1 of may 2010

---