3 maj 2010 | skrivet av praktikantkurs10
Vart vid Waterfront i Kapstaden och sett hamnen. I hamn låg en enorm lyxyacht, den var minst 60 m lång. Helt sjukt och ohållbart hur människor gör av med sina pengar. En enorm farkost som bara slukar energi och skräpar ner miljön. Not envirormental justice direkt som demonstranterna ropat på Tjerrnobyldagen i förra veckan. Precis innan Greenpoint stadium så kunde man se en fantastisk vacker vy över ett öppet blått hav. Jag, Helena, Aysan och Ola stannade upp vid gångvägen av cement och njöt av utsikten.
Det som avgränsar gångvägen och havet är enorma betong block formade som jättekrokar utan hub. Jag bestämmer mig för att hoppa över metallräcket som skiljer betongblocken och gångvägen för att jag självklart måste se vad som finns där. Tänker att det finns en historisk förklaring och att det är ett slags konstverk. Precis innan jag ska hoppa kommer en främmande man fram som heter Jacob och säger att det finns en grotta under. Jag blir ännu mer nyfiken och hoppar över. Bakom en av dessa krokar ser jag två killar i min ålder sova och njuta av solen. Dem kunde jag inte se från gångvägen.
Dem är perfekt skymda av andra krokar och det känns redan som att jag gått in i en annan värld. Jag ser kläder utspridda på betongblocken, precis som i ett stökigt vardagsrum. Det verkar som dem vart där ett tag. Vi klättrar ner för betongblocks djungeln. Blocken ligger huller om buller på varandra och skapar osymettriska tunnlar som man kan gå i om man böjer sig. Väl tre meter där ner stannar Jacob som tydligen bor där och berättar om sin grotta. Dem är hemlösa och har inga arbeten. Jag får inte se hans grotta eftersom han inte har städat för han vill ju självklart visa sin bostad ren som vilken annan människa.
Han pekar längre bort och jag ser ett huvud sticka fram i betongdjungeln. Det är hans grannes. Jag klättrar igenom en snårig betondjungel och får se grannens rum. Ett naket rum med betongblock som väggar och papperskartonger till parkett som han har som underlag och sover på. Jag ser en snabbmatsskräplåda och lite annat skräp bland betongblocken som bildar en lite koja där han får vara för sig själv och kan sova. Helt sjukt tänker jag. Ovanför mig, fyra meter upp går turister och tänker wow, vilken utsikt, vilket fint glittrande hav. Det dem inte vet är att det bor en massa hemlösa under dem.
Jag går upp, mina kamrater är säkert oroliga för mig tänker jag, jag tackar dem för att dem visat sitt hem för mig och delat med sig. Väl där uppe så ser jag det vackra Green Point Stadium som ligger 900 m ifrån betongblocken. En fotbolls Arena i världsklass. Helt galet att se kontrasterna.
På väg till Green Point Stadium frågar jag Ola om Kapstaden är världens vackraste stad. Han skrattade och sa att det finns vackra delar i staden men att säga att det är världens vackraste stad när så många lever under svåra förhållanden och där ”demokratin” tycks göra deras vardag svår får mig att tänka till. Vad är det jag har gått och sagt dem senaste dagarna, Kapstaden, världens vackraste stad? För vem? För vilka då? Det är ju rena skämtet om man ser Kapstaden som helhet och inte bara dem fina ställena som turisterna får se. Det är kanske en av världens vackraste städer för dem som har, punkt!
Jah bless, Jah guides…
/Comrade Aram Barazanda
The Surplus People Project
Observatory, Cape Town, South Africa
1 of may 2010
3 maj 2010 | skrivet av praktikantkurs10
Sen jag började min praktik på International Labour Research and Information Group (ILRIG) för ca två veckor sedan, har jag börjat bekantat mig närmre med arbetskamraterna. En arbetskamrat som jag särskilt har blivit god vän med heter Anele. Anele ansvarar bl.a. för utvecklingen av ILRIG’s hemsida, men utöver det arbetar han även med ett eget relativt nystartat projekt vid sidan om ILRIG’s verksamhet, kallat Soundz of the South (SOS). SOS är en kulturell motståndsrörelse som syftar med att väcka insikt till allmänheten med hjälp av musikens medel för att i sin tur influera och uppväcka till aktivism. I synnerhet uttrycks det främst genom Hip-hop och poesi och riktar sig särskilt till en ungdomlig målgrupp.
”By creating a platform and a progressive space for self-expression it creates an open dialogue between the community and artists to facilitate critical analysis, enable communication and mobilisation, raise awareness and build a strong front of solidarity to stage resistance.”
SOS anordnas den sista fredagen i månaden. I fredags så var samtliga praktikanterna på ett av SOS evenemang i Khayelitsha i Lookout hill. Evenemangets tema löd: ”The Hypocrisy of State Democracy” där kritiken riktar sig mot den Sydafrikanska regeringen och mot fotbolls VM. På flygbladet vi fick utdelat stod det bl.a.:
”Democracy, a word hailed truimphly since 1994, but what are its immediate outcomes? A flashy World Cup, expensive stadia and a world class transport infrastructure to match. Yet, people are starving, millions stay unemployed. […] Elections come and elections go, promises are made but things remain the same. Where is the freedom that democracy supposedly awards us? While our communities remain jail cells, we are robbed of our dignities. A simple need like decent ablutions is not being met. Yearly floods should be nipped in the bud, not the continuous funding of disaster management. Let’s fight the causes not, not maintain the effects.”
När vi anlände dit var vi försenade med drygt en halvtimma. Dock krånglade deras ljudsystem och showen hade indirekt påbörjat. En väntan och förhoppning på att föreställningen skulle komma igång ordentligt blev allt svagare. Men efter drygt två timmar så hade de ordnat till det. Artister av olika slag som hip hoppare och poeter körde på och lyckades charma publiken till dans så att de diggade och sjöng med. Föreställningen tog oss verkligen med häpnad.
När föreställningen var slut ordnade SOS med transporten hemåt åt samtliga gästerna. Enligt Anele säger han att om man är värd och ansvarar för en fest så ska man också ansvara så att gästerna kommer hem säkert. Från SOS’s sida, ansvarade de för betalningen till lokala taxichaufförer ur egen ficka och samtliga gäster samåkte hem i en minibuss taxi till de olika distrikten i Kapstaden.
Nedan är några bilder från evenemanget
Läs vidare på:
http://www.soundz-of-the-south.com/infoboard/system/index.php?id=5
http://www.facebook.com/pages/Soundz-of-the-South-SOS/288401131288
/Ola
28 april 2010 | skrivet av praktikantkurs10
Jag hade tankt skriva lite om HBTQ-demonstrationen forra veckan men sag precis att Sofia redan gjort det. Men skickar lankar till stallen dar man kan engagera sig for rattigheten att vara den man ar och alska vem man vill.
RFSL – http://rfsl.se/
Pridefestivalen i Stockholm – http://stockholmpride.org/
/Sara
26 april 2010 | skrivet av praktikantkurs10
Vart här i det intressanta och fantastiska Sydafrika i tio dagar nu. Har tackat nej till en biljardkväll med kamraterna för att avsätta tid för eftertanke och reflektion. Har så många intryck och tankar att sortera och reflektera kring.
Jag kommer börja med ankomsten till East London i östra kap provinsen. Man känner verkligen att det är skillnad på väder och luftfuktighet om man jämför East London med Kapstaden där jag befinner mig nu. East London är mer varmt, här i Kapstaden är det lite kyligare och det är jacka som gäller på kvällen. Det jag kommer komma ihåg från East London tar jag med mig ifrån studiebesöket på Svenska Afrika grupperna huvudkontor.
Dean som är chef (kordinator) och Viktoria som är informatör hade många erfarenheter att dela med sig av. Viktoria talade om farmarbetare som den mest marginaliserade samhällsgruppen i Sydafrika. Deras villkor och liv på vinplantagen beskrevs som tuffa. Viktoria pratade om alkohol som ägarna till vindruvsplantagen säljer till de som arbetar där. Under apertheid avlönade farmägarna sina farmarbetare i vin, då var detta lagligt. Idag är det olagligt att betala ut en arbetares lön i vin.
Det farmägarna istället gör idag för att kringgå lagen är att man säljer väldigt mycket vin billigt till arbetarna. Viktoria visste inte exakt hur mycket men nämnde att mängden 20 liter av högt kvalitativt gott vin kan säljas för 50 sydafrikanska rand för de som arbetar på vinplantagen. Det är alltså en liter kostnad på 2,5 rand per liter vin vi pratar om! Tänk då att en sydafrikansk rand motsvarar en svensk krona. 2,5 kr för en liter vin alltså! Detta måste jag ta reda på hur det ligger till.
Viktoria tipsar om gräsrotsorganisationen Sikhula Sonke som jobbar med farmarbetarnas mänskliga rättigheter. Hon berättade att det finns få i Sikhula Sonke som har körkort och att dem därför är i stort behov av chaufförer. Jag funderar på att åka dit och stötta dem och hjälpa till med transporter.
Hela grejen med att sälja alkohol billigt uppfattar jag som en slags drograbatt för att som arbetsgivare hålla sina arbetare i schack. Detta skapar stora hälsoproblem i lokalsamhället för dessa individer och dess omgivning. Viktoria pratade också om att detta även blir ett sätt för arbetarna att droga ner sina bekymmer med vin. En alkoholiserad person är ofta inte en person som tar tag i situationen genom att organisera sig för att kollektivt med andra arbetare ta fighten mot orättvisan.
Det var lite som hänt… Vi har träffat så många intressanta och coola människor med så mycket glöd och engagemang så det kokar om det. Insperation, that´s the word!
Take care comrades and god bless the struggling people of South Africa…
Amandlaaaaa!
Owethoooooooo!
Regards/
Comrade Aram Barazanda
The Surplus People Project
Cape Town South Africa
25 of april 2010
